| RISKEN I RÄNTEPLACERINGAR | ||
|
Den omedelbara effekten av förändringar i räntenivån på värdet av obligationer kan beräknas med hjälp av så kallad durationsanalys. Durationen är ett sätt att mäta obligationens löptid, som mer exakt mäter den vägda löptiden för alla framtida betalningsströmmar (vägda med betalningarnas nuvärde). Av två lika långa obligationer har alltså den med högre kupongränta en lägre duration (för att en större del av betalningarna infaller tidigare). Durationen återspeglar (med vissa förutsättningar) direkt ränterisken i en obligation - ju längre duration, desto mer förändras obligationens pris då räntenivån förändras. Eftersom enskilda placeringars durationer kan adderas återspeglar också en obligationsportföljs duration direkt dess ränterisk. Förutom ränteriskens direkta inverkan på placeringarnas värde innehåller ränteplaceringar alltid också en osäkerhet om placeringens slutliga värde därför att man inte kan veta till vilken ränta de framtida kupongbetalningarna kommer att kunna återinvesteras. KREDITRISKENS STORLEK OCH SANNOLIKHETEN FÖR KONKURS Då man placerar i företagslån är det alltid skäl att diversifiera portföljen mellan papper emitterade av många olika bolag, för att sprida kreditrisken. Normalt utfaller kreditrisk genom att företagets kreditvärdighet förändras, vilket inverkar på lånens räntenivå. I värsta fall går bolaget i konkurs. Då portföljen är tillräckligt diversifierad (branscher, kreditvärdighetsklasser och ränterisk) räcker företagslånens högre räntenivå normalt till för att kompensera för konkursrisken, och ge placeraren en högre ränta än på statsobligationer, förutsatt att placeringshorisonten är tillräckligt lång.
|
||