|
Placeringspolitik och allokering Utvecklingen av värdepappersmarknaden har inneburit att urvalet placeringar har mångfaldigats. Detta har i sin tur inneburit att det blivit allt mer komplicerat att göra upp en investeringsplan. Någon klok har sagt: "Alla som brottas med komplicerade problem gör sig själv en tjänst om de koncentrerar sig på de faktorer som de faktiskt kan påverka. Därför är det förvånande att så många placerare funderar på sådana detaljer som de inte kan inverka på, och gör sådana beslut som har endast en marginell - tyvärr ofta negativ - inverkan på deras placeringar. Det verkar som om de flesta av oss har missat den viktigaste faktorn som påverkar värdet av våra placeringar - som tur är, kan vi helt och hållet påverka denna faktor". Faktorn är uppgörandet av en långsiktig investeringsplan, och beslutet om allokering av placeringar mellan olika typer av placeringar (till exempel aktier och räntor). Ett flertal studier har utvisat att fyra olika faktorer inverkar på placeringarnas avkastning:
Med placeringspolitik avser vi beslutet att fördela (allokera) placeringarna mellan olika tillgångsslag (aktier, obligationer, korta ränteplaceringar eller övriga instrument).
Breda studier har (oberoende av vilken Vad lär vi oss av detta ? 1. Valet mellan aktier och räntor är det viktigaste beslutet placeraren gör. 2. Förutom detta har egentligen bara kostnaderna stor betydelse.
|
